Ok då...

Så. Nu har jag ömkat mig lite. Jag har noterat att det i alla fall är några som läser. Jag vill särskilt tacka Madde & Vickan, Jan Guillou, Jarl Alfredius och Victoria Silvstedt för de uppmuntrande kommentarerna. Och givetvis ni andra också. Ingen nämd - ingen glömd.

Efter dopet fortsatte vi på samma kurs (141°) några dagar till, ner till CGH (Cape of Good Hope), där vi girade mot Port Elizabeth. Ankomst 15/12. En strålande dag - som gjord för en safari - så det gjorde vi. Safari, alltså. Agenten arrangerade en guide som tog oss till Addo Elephant Park, 72 km från PLZ. Där fick vi våra behov av vilda djur tillgodosedda. På detta 24000 HA stora område strövade elefanter, bufflar, zebror och en massa andra djur omkring. Vi fick också äran att se två sköldpaddor som kopulerade. Men det verkade ta tid så vi fortsatte safarin utan att se den spännande ut/upplösningen.

Efter Port Elizabeth var det dags för East London, 16/12. Ingen gick iland. Lugn dag.

Durban 17/12: 2 timmar snabbt som fan upp på ett köpcentrum och köpte en gitarr till fartyget.

Reunion 22/12: Hyrbil på kajen och iväg till beachen. Hela dagen. Varmt. Nice! se bild.

Graham Parker - "White Honey"

No more for now.

Jag fick för lite feedback, så jag känner inte riktigt för att skriva mer. Ni som ändå gav lite, Tack.
Vi får se om jag får tillbaka lusten någon gång. Just nu lyser den med sin frånvaro.

The Nomads - "Can't Keep A Bad Man Down"

Linjedop

"Tompot Blenny" skådar linjen genom astronomens kikare, under överinseende av Kung Neptun och Drottning Neptunia.

Det bådade inte gott. Regnet vräkte ned. Man såg inte gösstaken från bryggan (ca 40 m). Då kom det plötsligt ett telex från Kung Neptun att han skulle senarelägga besöket ombord på grund av att han är allergisk mot färskvatten. Besvikelsen lyste i ögonen på besättningen, och de tittade förväntansfullt på sin kapten. Kunde han, som trots allt är allsmäktig ombord göra något åt saken? Stolt över deras förtroende beslutade kapten - trots att han inte råder över vädret - att göra något åt saken. Han inverterade en regndans på väg upp mot bryggan, ställde in radarn på 24 M, nollade regnkluttret, devierade lite, och tillbad ännu högre makter.


Och se, där mellan regnbyarna klarnade vädret och Kung Neptun med sitt följe besökte oss i alla fall.

Tyvärr har jag inte någon större inspiration att skriva just nu, men för en utförligare beskrivning av dopet ifråga - ur ett offers synvinkel rekommenderar jag:
http://kaptensfru.blogspot.com

På engelska heter hon numera "Oldwife"

Janis Joplin - "Cry Baby" i bakgrunden

143°

Sista benet mot Sydafrika och Port Elizabeth, som är första hamnen. Ankomsten är beräknad till 15e December. Eventuellt kommer vi att möta Don Juan något dygn före Kapstaden. Hon har devierat på grund av piraterna i Gulf of Aden. Det blir plötsligt några veckor extra ombord för dem. Vad gör man inte för att komma undan.
Idag har eftermiddagen ägnats åt övningar av alla de slag, Firedrill, abandon ship, SOPEP, Nödkörning av huvudmaskin, nödstryrning samt kastlineskjutning. Det tog sin lilla tid och alla var lika glada när det var över.

Stevie Nicks - "Sable On Blonde" i bakgrunden

Senegal om babord

Jaha, här går det undan. Ber om ursäkt för lite för sporadiska inlägg. Det har varit mycket nu, och jag har väl kört lite väl mycket strutsteknik innan. Nu börjar verkligheten komma ikapp, och jag sitter mest och författar en massa rapporter som jag hade glömt. Sambon har vågat sig ut på däck och ligger mest och steker sig nu. Den envisa nordanvinden har hängt med sedan Europa, och inte förrän idag, 2 dagar efter kanarieholmarna kan man vistas helt smärtfritt ute på däck.

Fax och e-mail droppar sporadiskt in till fartyget med besättningens ekvatorcertifikat. Någon enstaka stackare förhandlar fortfarande med frugan sin om att hon skall skicka ut certet, men det verkar mest vara hånskratt från hennes sida. Stackars krake. Och jag är inte ett dugg skadeglad... He he he!

OMD - "Enola Gay" i bakgrunden

Islas Canarias

Kanarieöarna kommer att passeras i eftermiddag. Det märks att vi är på väg söderut, det blir varmare och varmare för varje dag som går, och det lär inte sluta än på ett tag. Fortfarande en viss dyning på någon meter in på Sb låring. Man vaggas lätt. Till och med solen har börjat titta fram så smått. Var det så den såg ut?

Det har kommit upp ett anslag från Kung Neptun om att alla med ekvatorcertifikat måste visa upp dem för Befälhavaren. Det har nu gått så långt att vissa besättningsmedlemmar har satt sina fruar där hemma i arbete med att hitta dessa gamla papper någonstans, och faxa ut en kopia till båten. Tydligen har det varit problem med illegal entrys även hos Kung Neptun, för enligt ett telex som kom idag är det hårdare regler frå 1:a December. Vi får väl se vad som händer...

Johhny Cash - "Flesh and Blood" i bakgrunden

Biscaya och söderut

Efter avgång Southampton stävade så det stolta fartyget västerut mot Ushant traffic Separation Scheme. Där möter atlanterhavet oss med ca 8 m dyning så det blev till att surra fast sakerna ombord, samt stoppa sjösjukepiller i den bättre hälften. Detta betydde att lilla Lone låg mer eller mindre utslagen och sov större delen av dagen och kvällen och natten.

På söndagen, vid lastrumskontrollen upptäckte överstyrman att en dörr på en bil var öppen. Har vi trots allt fripassagerare ombord? Det blev till att samla hela besättningen igen och söka igenom fartyget en gång till. Ingenting hittades denna gången heller, och vi börjar undra om det är pyjamasen på bilarna som fastnat i dörrarna när stuvarna lastade dem, som gör att dörrarna åker upp när det rullar.

Månadslut betyder redovisning. Och rullar gör det fortfarande.

The Beatles - "I am the walrus" i bakgrunden