En klassikerEn mycket varm och solig söndag i Toscana, närmare bestämt Livorno, bestämde sig stuvarna för att inte börja arbeta förrän efter midnatt. Detta betydde i verkligheten att besättningen blev mer eller mindre lediga. Hurrarop och glädjeyttringar.
Samtliga besätttningsmän som kunde tog chansen att gå iland.
Själva var vi 4 st som tog en taxi till Pisa - och blev blåsta av chauffören, förstås. Det hade blivit betydligt billigare att ta tåget. Men nu hamnade vi mitt i smeten och kunde bese sevärdheterna. Dvs. det lutande tornet och intilliggande byggnader av vit marmor. Lunch på närmaste trattoria gjorde ytterligare hål i kassan. Men det var det värt. Och gott.
Tornet i sig finns det väl inte så mycket att säga om, mer än att jag nu har varit uppe i det. Billigt var det i alla fall inte att bestiga tornet - och ingen hiss fanns det heller. Det var kul att se hur slitna trappstegen var. Efter några timmar var det återigen dags att dra sig till Livorno. Denna gång medelst tåg.
Livorno en söndag är inte spännande och allt är stängt. Restauranger öppnade mycket senare än vad man är van vid hemma i Svedala. Till slut hittade vi en glassbar där vi kunde svalka våra torra strupar innan det var dags att dra sig ombord igen. Helt slut.
Madness - "One step beyond" i bakgrunden
6 kommentarer:
Klart att ni inte kan resa tornet...
Ni puttar ju på varsin sida, ni måste trycka åt samma håll, annars fungerar det ju inte ;-)
Ser du inte?
hon vinner ju. Jag försöker stötta.
haha, du menar att du hittat din överman eller kvinna i detta fall :o)
E det fortf så att det inte finns några skyddsnät där uppe i tornet...vi var där 87 o då kunde man hoppa om man ville :)... men vi valde att låta bli o tog trappan ner igen istället :)
Fortfarande inga skyddsnät. Vi valde också att låta bli. Still alive... :o)
aha. så det är så det var ;-)
Tur att trapporna fungerar och jag tror ni valde rätt.
Skicka en kommentar